von Fersen efter Franska Revolutionen

Den kosmopolitiska livsföringen skapade en förvirring i von Fersens liv. Hans resande tycks ha lett till att han inte hade många nära vänner, han kände sig ensam och på grund av allt som hänt i Frankrike kände han att han hade förlorat väldigt mycket. Det var en tid han saknade, innan Revolutionen, och som han hela tiden påmindes om. Det han såg i Sverige var en möjlighet att spela en politisk roll, vilket han allt mindre kunde göra utomlands. Han var  nämligen inte längre sedd som en viktig politisk aktör efter franska kungaparets död. Trots att han drogs till den politiska rollen i Sverige, såg han den svenska politiska ”skådeplatsen” där som underordnad och kände avsmak gentemot den. Vad den svenska politiska arenan var underordnad framkommer inte tydligt i hans dagbok men att inneha en roll i politiken var något som förväntades av honom och att det var ett av de enda yrket han hade möjlighet att utöva.



Hans far ville att han skulle komma hem till Sverige, men Axel von Fersen kände sig kluven:

 Jag har mycket svårt att vägra, och ändå har jag en så oerhört svår strid med mig själv om vilken väg jag ska välja: att avstå från mitt land vore förfärligt, och likväl skulle jag aldrig vara lycklig där, jag har alldeles för mycket vant mig vid att leva i andra länder och vid deras seder. 

Här sade von Fersen klart och tydligt att han inte var van vid de svenska sederna, och samtidigt som han inte kunde tänka sig att bli lycklig där kunde han heller inte avstå från sitt fädernesland. Han saknade en fast punkt i tillvaron, samtidigt som han kände att han inte hade de ekonomiska möjligheterna för att kunna resa runt oavbrutet. Det han saknade och behövde var lugn, och han frågade sig var han kunde tänkas finna det...

Translate